Humm... tror inte jag mår så bra...

Eller det e väl helt naturligt... man ska väl inte må så bra när ens mamma har dött...
Men det här är otroligt jobbigt...å svårt...

Igår kände jag bara sån stor sorg... va så ledsen... inte så att jag tänkte mycket på mamma eller så... utan mer bara jätte ledsen...

Ville bara krypa ihop i en lite.. lite boll å bara gråta...

Den smärtan och paniken jag kände när mamma dog går inte att beskriva... den sorg jag känner varje dag den går inte att beskriva...

Fast ändå känner jag mig så otroligt lyckligt lottad... det finns människor som är med om såna otroliga katastrofer... som lever under omänskliga situationer... människor som förlorar hela sina familjer... som förlorar allt...

Men som ändå klarar av att gå vidare... hur klarar dom det?...

En jag känner sa... att när hennes pappa dog så va hon så otroligt ledsen... men trotts all den där sorgen kände hon sig så otroligt stark... så stark hade hon aldrig känt sig tidigare...

Å jag tror att under all den här sorgen finner man en styrka.. för att klara att gå vidare..

Jag är så glad över mitt liv... och hur bra jag har det... nu om inte annat har jag lärt mig att ut till fullo uppskatta allt i min närvaro...
Jag älskar mitt liv!

Det tråkiga är att det ska krävas ett dödsfall för att få en att inse det...