Mamma.. jag saknar dig..

I kväll har jag saknat  dig mamma så otroligt mycket...å jag har tänkt så mycket på dig..

Det känns så otroligt tomt...  jag vill bara åka hem till mitt barndomshem å prata med dig.. som vi brukade göra...
Du brygger kaffe.. och vi sitter i köket...å lyssnar på hur jag berättar om vad som har hänt i mitt liv på senaste..

Jag kan fortfarande inte fatta att jag inte kommer att kunna göra det mer... att jag aldrig mer kommer att få prata med dig mamma!...jag kan inte fatta det!!!!...

Det gör så ont när jag tänker på din sista tid på sjukhuset... å hur ovärdigt du dog...å hur tidigt hon dog...

Kan någon bara förklara för mig... varför va du tvungen att dö så här?????....
 varför???

-Ååå.. va jag saknar dig mamma...

Nej... just nu kan jag inte tänka på det här mer... måste  ta ett djup andetag..torka tårarna och gå ut å le mot mina kunder.. som gnäller om bruna bananer...å att dom få stå å vänta i kön i 3min extra....

Ja fan det är nog så, vart ska vi då börja gå??

Golden Hits eller ?? haha...

Har försökt fått tag på dig hela dagen, vart är du??

älskar dig..pussar

Vilket fint kort på dig och din mamma!

Precis sådär minns jag henne! Jätte fint! Vet att livet går vidare för alla andra, men själv så är man fast i sorgen och alla minnerna. Men jag känner med dig, trotts att jag inte kan förstå helt hur det känns att förlora sin mamma. Kram ann-Louise!

Hej vännen!

Det gör så omt i mig när jag läser dina rader....Tror du att den här tomheten och ensamheten efter våra förällrar någonsin kommer att kännar lättare? När kommer hjärnan att förstå att den inte är pappa som sitter i bilen, eller att det inte är pappa som ringer....och alla gånger jag lufter luren för att ringa honom, som i dag när snön börja falla..då va det till honom jag va på väg att ringa....kram på dig!