Ja idag är hon faktiskt bättre...

Jag tryckte i henne en stor dos Rimadyl och Metacam... å så fick hon vila ifred inne hos oss inatt... med en stickad kofta över sig...

Hon fick inte ett lika stort återfall som förra gången.. det verkar faktiskt som om hon repat sig ganska bra...
Men hon kan fortfarande inte hoppa upp i soffan...

Men vi tänker köra som förut.. medicinera med Rimadyl och Metacam.. små korta koppel promenader.. inte gå i trappor.. och så får vi lyfta henne upp å ner..

Men egentligen känns det bara som vi skjuter upp det oundvikliga..

Problemet är bara att hon mår kanon bra.. enda tills hon får sina återfall... sen har hon jätte ont i ryggen en vecka... sen e hon bra igen..

Det är en överansträngning i ryggen som blir en svullnad som blir en inflammation som trycker på nerverna i ryggraden som kommer i kläm i dom förstörda diskarna...
Så fort svullnade lägger sig förvinner trycket på nerverna... å det gör inte ont längre...

Men diskbråket kommer ju aldrig gå bort.. å det bästa är ju att operera eller ta bort henne..
Men med en operation finns inga garantier... speciellt när hunden redan har gått i nästan hela hennes liv med ryggfelet... och det har blivit så mycket förkalkningar kring diskarna...
Hon är ju ändå trotts allt snart 7år.. hon skulle ha opererats redan när hon va 3år..

Vilket som.. det är synd om våran lilla Drutten.. å det e Tommys favorit hund.. jaa.. han e hennes favorit oxå..
Hon fick sova bredvid honom inatt.. å kommer säker få sova där i natt igen..