Så va det över..vet inte va jag ska säga..

Folk sa att det var en fin begravning som inte va så tung..

Men jag hade svårt att se något fint i att begrava min mamma...
Men nu ett par timmar senare kan jag kanske förstå va det va dom menade...
Det va ett avslut.. å kanske i framtiden... kan jag kanske se det fina...men just nu är sorgen för stor...

Jag kan fortfarande inte fatta att hon är borta... kan inte få in att jag aldrig mer ska få prata med min mamma... det går bara inte in...

Men det är emot hela mig att tro på att vi kommer att få träffas efter döden...
Jag tror helt enkelt att när man dör så dör man.. inget mer.. ingen himmel.. inget helvete.. inget liv efter detta..
Kanske ganska cyniskt.. men inte ens i den här stunden kan jag förmå mig att tro på något efter döden..
Men jag hoppas jag blir mot bevisad den dagen jag själv dör..inget skulle göra mig gladare...

Men en sak e säkert... jag kommer sätta mig ner å skriva ner allt från kista till musik.. och blommor till min egen begravning...
Jag vill inte att min familj ska sitta på samma sätt till min begravning som vi gjorde för mamma...
Det är så hemskt att sitta där å välja en kista till den man älskar... så skönt om allt redan va valt... så det enda man kan koncentrera sig på e sin egen sorg...

För vem vet när man dör?... för 5mån trodde jag ALDRIG att jag skulle sitta här... dagen efter min mammas begravning...