Jag tror jag håller på å bli sjuk..

Igår hade jag ingen lust att sitta uppe.. å frös som en dåre när jag skulle gå å lägga mig.. så det blev t-tröja och raggsockor i sängen..
Idag känner jag att jag har ont i halsen.. å fryser fortfarande jätte mycket..
Ja.. det e väl bara att konstatera.. Jag håller nog på å bli sjuk :( väntar bara på att det ska bryta ut ordentligt.

Nu till nått annat..
Satt å fundera lite på livet och folk man har i runt omkring sig.

Jag tror att man väldigt ofta bygger upp en bild av alla man känner... en bild som inte till 100% stämmer överrens med den "rätta" verkligheten..
Det e därför man ibl blir så förvånad å chockad när man får reda på vissa saker som verkligen inte stämmer överrens med den bilden man har av just den människan..

Å ofta är det svårare att acceptera att ens bild av människa har gått i kras... än själva handlingen som har fått bilden ändrad..

Låter det invecklat å svårförklarat?

Vilket som... fråga är... av vem blir man egentligen sviken av?

Den som har gjort en handling... eller sig själv som vaggade in sig i en tron/bild på/av någon som egentligen inte va sann.

För hur ofta säger inte människor till folk dom blivit svikna av -Det där trodde jag inte om dig.. kanske av alla andra men inte av dig?.. och -Hur kunde DU göra så?

Själva handlingen kanske inte e så chockerande.. utan av vem som gör den..

Nu låter det här blogginlägget lite kryptiskt.. å ja... det kanske det är också.. kanske liiite.. men allt är inte för allas ögon att läsa... (känner du dig träffad?.. ja då e det säkert dig jag menar)

Men va är det vi bygger upp egentligen? en värld där människor måste passa in i våra egna personliga normer.
Å va händer när dom inte passar in längre? va gör vi då?


För det e just det... Våra egna personliga normer.. våra egna riktlinjer om va som är rätt å vad som är fel.
Vad som accepteras.. och vad som inte accepteras..

Men fråga jag ställer mig själv... kan jag acceptera???